I Strängnäspartiet har vi intresserat följt replikväxlingen kring det så kallade Kungstornet mellan Mari Bohman (S) och föreningen Kungstornets ordförande Rolf Wallinder. Den senares replik från den 25 oktober väcker tyvärr fler frågor än ger några svar.
För det första ställer vi oss undrande till formuleringen: ”Enligt överenskommelse skall Kungstornet, efter iordningställande, doneras till Strängnäs kommun”. Med vem och hur har denna överenskommelse gjorts? Beslut i en sådan fråga ska rimligen fattas i en eller flera av de berörda kommunala nämnderna (samhällsbyggnadsnämnden, teknik- och servicenämnden samt kultur- och fritidsnämnden), liksom av kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Så vitt vi vet har detta inte skett. Det verkar inte heller som att majoriteten kommer att låta det ske.
För det andra: Hur och när har bygglov getts för tornet? För ett sådant måste givetvis finnas innan man börjar bebygga ett centralt beläget naturområde av stort värde för Strängnäs invånare.
En tredje fråga rör den folkliga förankringen. Vill Strängnäsborna verkligen ha ett utsiktstorn, som på sikt kommer att kosta skattepengar för skötsel och underhåll? Eller har de större nytta av att dessa pengar används till att göra Långberget mer tillgängligt, genom att det skapas bättre gångstigar, bättre belysning och fler picknickplatser?
Dessa frågor måste klargöras innan det byggs ett torn på Långberget. Strängnäspartiet välkomnar visserligen privata initiativ som gynnar kommunen. Men beslut ska alltid fattas den formella politiska vägen, med respekt för den demokratiska processen. Tyvärr tycks turerna kring Kungstornet vara ännu ett exempel på det åsidosättande av de demokratiska spelreglerna, som varit och fortfarande verkar vara allt för vanligt i Strängnäs kommun.
För Strängnäspartiet,
Niclas Samuelsson
Ersättare i samhällsbyggnadsnämnden